Ursprunget till karate hittade sin väg till ön Okinawa, och hade inflytande på Okinawas egna stridsmetod, kallad Okinawa-te eller bara te (hand), denna teknik var väldigt enkel men fruktansvärt effektiv och framför allt användes den under många århundraden i verklig strid. Under långa perioder var även vapen förbjudna i Okinawa vilket delvis förklarar den höga graden av obeväpnade stridstekniker.

Influensen som kom till ön var mycket mer utarbetad och impregnerad med filosofiska läror och var en produkt av uråldrig kinesisk kultur. Dessa två ursprung förklarar den dubbla karaktären inom karate – extremt våldsam och effektiv men samtidigt en strikt och stram disciplin och filosofi med tonvikt på ickevåld, fred och ridderlighet.

Karate kunde inte utövas öppet och saknade formella namn. Olika stilar kopplades samman med de områden där de hade sina ursprung och de tre mest betydelsefulla var Shuri, Naha och Tomari.

Under slutet av 1800-talet och början av 1900-talet fanns det två framträdande karatemästare. Den ene var Itosu ifrån Shuri. Den andre var Higaonna från Naha. Det fanns dock betydande skillnader mellan shuri-te och naha-te. De två stilarna representerar olika sätt att uttrycka kraften genom dess olika tekniker, kroppshållning, mekanik, rörelser och andningsmetoder. Men tillsammans bygger dessa två kampstilar en teknisk grund som erbjuder utövaren en livstid av seriösa studier för att verkligen behärska dess tillämpning och uppskatta dess djup. 

Förutom att hänvisa stil till område, benämndes ibland till de olika karateskolorna genom att sätta samman namnen på stormästare och katas (formerna) och på så sätt skapa en etikett för den specifika skolan eller katan.

Upphovsmannen till Shito-ryu, stormästaren Kenwa Mabuni (1889-1952) praktiserade till en början under shuri-te mästaren Itosu och fortsatte sedan att studera under naha-te mästaren Higaonna. Kenwa Mabuni var inte bara skicklig i karate, utan praktiserade även med vapen som Bo, Sai, Tonfa, Kama och Nunchaku. Mabuni grundade sin karatestil genom att sätta samman namnen på sina två stora lärare och de japanska tecknen som representerar dem. Det första tecknet som representerar Itosu uttalas SHI och det första tecknet som representerar Higaonna uttalas TO och RYU betyder stil. Kombinationen av de två namnen bildar karatestilen som nu är känd över hela världen som Shito-ryu. Samma idé att kombinera japanska tecken gäller för själva termen Karate-do är sammansättningen av japanska teknen  KARA = tom, TE = hand, DO = väg. Den tomma handens väg.

Stormästaren Mabuni var en av få ursprungliga Okinawa-mästarna som introducerade karatekonsten till det japanska fastlandet i början av 1920-talet.

Karate ansågs vara för farligt för att utöva som sport och karateturneringar dök i upp i Japan först i mitten av 1950-talet. Genom att begränsa de tillåtna teknikerna och införa ett poängsystem blev stora turneringar möjliga och sportkarate introducerades i Japan och därefter över hela världen. Reglerna för internationella karatetävlingar, som fortsätter att utvecklas än idag, är formulerade för användning i de mest prestigefyllda turneringarna i världen av World Karate Federation (WKF). Idag är Shito-ryu en av de fyra stora japanska karatestilarna i världen tillsammans med Shotokan, Goju-ryu och Wado-ryu.

Seiza En knästående ställning.  Vi sitter korrekt vid öppnings- och avslutningsceremonierna
Sensei Lärare
Shihan Lärarnas lärare - Mästare
Sōke Stormästare
Rei Buga med respekt
Shomen ni rei  Buga framåt
Mokuso Blunda
Mokuso Yame Sluta Blunda
Otagai ni Mot varandra
Otagai ni rei Buga mot varandra
Yoi Var redo och uppmärksam

Räkna till tio

Ichi (一) ett

Ni (二) två

San (三) tre

Shi (四) fyra

Go (五) fem

Roku (六) sex

Shichi (七) sju

Hachi (八) åtta

Ku (九) nio

Ju (十) tio

Kihon - grund

Ido kihon - grund i rörelse
Kata - form
Kumite - sparring

Zenkutsu dachi - ställning framåt

Han zenkutsu dachi - halv ställning framåt

Neko ashi dachi - katt ställning

Shiko dachi - fyrkantig/häst ställning

Heiko dachi - fötterna parallellt axelbrett 

Heisoku dachi - fötterna ihop

Mawatte - vänd dig om

Jodan - övre del av kroppen

Chudan - mittre del av kroppen

Gedan - lägre del av kroppen

Uke - ta emot/blockering

Gedan barai - nedåtgående låg blockering

Yoko uke - blockera från insidan och utåt

Age uke - stigande hög blockering

Soto uke - blockera från utsidan och inåt

Shuto uke - knivhandsblock

Tsuki - stötande/slag

Oi tsuki - utfallsslag, samma arm som ben fram

Gyaku tsuki - omvänt slag, motsatt arm som ben fram

Kizami tsuki - stöt med främre hand
Uraken - slag med handryggen

Keri spark

Mae geri framåt spark

Mawashi geri rundspark från sidan

Yoko geri sid spark

⬜
🟧 9 Kyū
🟦 8 Kyū
🟪 7 Kyū
🟩 6 Kyū
🟩 5 Kyū
🟩 4 Kyū
🟫 3 Kyū
🟫 2 Kyū
🟫 1 Kyū

⬛ 初段 1:a dan, Shodan
⬛ 弐段 2:a dan, Nidan
⬛ 参段 3:e dan, Sandan
⬛ 四段 4:e dan, Yondan
⬛ 五段 5:e dan, Godan,
⬛ 六段 6:e dan, Rokudan
⬛ 七段 7:e dan, Shichidan
⬛ 八段 8:e dan, Hachidan
⬛ 九段 9:e dan, Kudan
⬛ 十段 10:e dan, Jūdan

Kihon kata ichi - Instruktion

Pinan shodan - Instruktion

Pinan nidan - Instruktion

Pinan sandan - Instruktion

Pinan yondan - Instruktion

Pinan godan - instruktion

Rōhai

Bassai dai - Rika Usami

Seienchin